Talarångest

Mail: john@jagkraft.se

Telefon: 0706 772 115

Talarångest /presentationsångest

Att tala inför en grupp människor och samtidigt vara präglad att inte tro på sig själv fullt ut, kan vara utmanande. Tankar som, ”jag duger inte, jag kommer att bli kritiserad, de ser att jag är en bluff, rösten kommer att krakelerad eller tystna, jag kommer att rodna, de kommer att se mina svettpärlor, de lämnar lokalen, jag har inget viktigt att säga, knäna kommer att vika sig, rösten är fel eller jag är ful” tar över. Det undermedvetna ser publiken som ett hot. Det omedvetna med sina negativa präglingar och erfarenheter kommer att hitta på vad som helst för att du inte ska stå där framme och prata. Med hjälp av fantasins kraft förstärks känslan och paniken är ett faktum.

Alla får inte panik, men det är ändå olustigt att behöva brottas med tankarna och nervositet hela tiden, istället för att man fokuserar på hur bra det kommer att gå och hur roligt det är. Så här behöver man inte ha det.

Det här händer i kroppen. Fly-/fäkta responsen slår till. Hjärtat slår fort, andningen ökar, svettningar bryter fram, skakningar i kroppen, adrenalin-påslag, kroppen insöndrar kortisol och ångest/panik är ett faktum. Den logiska, rationella delen i hjärnan blir helt blockerad och man tappar förmågan att tänka klart.

Reaktionen är sund och helt naturlig ur det perspektivet att det omedvetna har som uppgift att skydda från allt som det lärt sig är farligt, genom att fly eller kämpa. Tyvärr skyddar den ibland vid fel tillfällen och för fel saker.

Det omedvetna tänker inte, det reagerar instinktivt på arkiverade erfarenheter den har om sig själv från tidigare i livet. Det vuxna rationella och det omedvetna har ofta olika information. Det omedvetna är präglat sen tidig barndom och uppväxt, medan den logiska rationella delen lever i en vuxen medveten nutid. Intellektuellt vet man att det är helt ofarligt att prata inför en grupp människor, samtidigt har man lärt sig att det är farligt att exponera sig, för då ser alla hur dålig man är (kanske är det jante som spökar).

Varför är vi så rädda för detta? En del beror på att vi vill inte kliva utanför vår komfortzon, där finns risken att vi tappar kontrollen, när vi tappar kontrollen tappar vi fokus, koncentration och blir irrationella. Vi blir helt enkelt rädda och vi vet inte vad som ska hända. Det är ingen bekväm situation att vara i. Rädslan varnar från att försätta oss i en sådan situationen.

Gå inte runt och må dåligt! Då du lätt kan bli befriad. Vill du ha hjälp så är du välkommen till mig.

Kolla gärna denna länk med:

www.jagkrafthypnos.com/2016/10/02/ar-du-radd-och-obekvam-bland-manniskor-hypnos-kan-hjalpa-dig/