På min livsresa har jag som alla människor färgats av erfarenheter på gott och ont. Idag är jag helare än vad jag varit och i framtiden blir jag helare än vad jag är nu. Jag befinner mig ständigt i min utvecklingsresa, det är min livsväg och kanske är det syfte, mening och mål med min existens. Ju mer jag släpper taget om gamla sår och efterhand som jag införlivar mer kärlek, ju närmare mig själv kommer jag. Det har blivit en sanning för mig, att jag själv är ansvarig för min emotionella utveckling och mitt själamående. Även om jag inte kan leva den sanningen fullt ut så känner jag till målet och det är mitt fokus.

Att i varje stund vara ärlig och sann med mig själv är en utmaning då mina gamla trossatser och grundvärderingar styr mig från ett undermedvetet plan. Att våga vara autentisk, leva tillitsfullt ärligt och integrerat med vem jag är eller vill vara, kan vara klurigt. Ja, jag är medveten om en del av mina brister, såsom rädslor och ibland motsägelsefulla beteende. Likväl är jag medveten om en del av mina positiva egenskaper, som att jag kan vara glad, tillmötesgående, medkännande, respektfull, lyhörd, ödmjuk, empatisk och nyfiken.

Ibland känns det äkta och engagerande medan andra gånger låtsas jag för att inte såra eller för att jag är rädd för att visa sanningen. Delar av mig är också begränsade. De delarna kräver övning för att de ska utvecklas så att jag kan uttrycka mig mer autentiskt och vara trogen mina grundvärderingar. Andra egenskaper är mer utvecklade i mig, där känner jag mig mer trygg och tillitsfull, Det kan jag uppleva mer i mitt arbete, eller tillsammans med min underbara lille son Ethan, som behöver min dagliga guidning. Jag har lugn och är mer eftertänksam idag. Alltid tar jag det där extra andetaget innan jag öppnar munnen.

Jag förstår att de tidiga uppväxtåren format mig och inser att de har begränsat mina möjligheter att känna tillit till min förmåga att kunna göra det jag vill, eller vara den jag vill vara. Jag har inte satt gränser, för jag lärde mig att andra sätter gränser till mig. Jag har behövt godkännande och bekräftelse från andra för att veta att jag var bra och gjorde rätt, då jag saknade självförtroende. Jag har låtit bli att ta initiativ eftersom jag ofta blev nedröstad, det var aldrig tillräckligt bra. Jag slutförde aldrig mina projekt, då allt jag gjorde blev kritiserat, varför riskera nederlag. Stolthet kunde jag inte känna – jag skulle inte tro att jag var något.

Detta blev ingredienser som jag blandade ihop i en enda röra av sorg, självömkan, vrede och rädsla. Det följdes av många dåliga känslor och beteenden. Ett lågt egenvärde och dåligt självförtroende blev tydligt. Senare i livet utvecklade jag olika beteenden för att må bättre. Där kunde jag vara gränslös med mat, godis, och alkohol. På så vis slapp jag vara i kontakt med sorg och smärta som jag lärt mig att tränga bort. Jag fick dock en vändning när jag tangerade 125 kilos strecket på vågen. Jag blev riktigt rädd när jag inte kunde se mina knäskålar, dessutom var det ett kosmiskt projekt att knyta skorna. Här tog jag beslutet och allt vände.

Jag har insett, att resan genom “livets landskap,” kommer att fortsätta bjudas motstånd och svårigheter på min väg. Jag har gått denna väg i många år nu. Genom mötet med mina  sorger, min ilska, min självömkan, mina rädslor och förtvivlan, har jag dränerat och laddat ur en hel del av mina begränsande trossatser. Jag har hittat mer kärlek och trygghet i mitt liv idag. Mina egna erfarenheter kan vara en tillgång eller en begränsning. Jag vet redan nu att jag kommer att stöta på manipulationer, sjukdomar, svek, olyckor, dödsfall, orättvisor, kränkningar, kritik, dömande, anklagelser, provokationer m.m. Omkring mig kommer det att finnas krig, svält, våld, övergrepp, missbruk, naturkatastrofer, pandemier, kriminalitet m.m. Det är omöjligt för mig att kontrollera “livets landskap”. De enda jag kan kontrollera är hur jag vill förhålla mig till det.

Hur har jag tränat för att förhålla mig till dessa livsomständigheter? Jo, så här: Det är lite som att bryta arm med någon som är jämnstark, det går fram och tillbaka. Men skillnaden i den här matchen är att, jag inte ger upp förrän jag vinner.

-Att utveckla förmågan självtillit kräver utmaning. Utmaningen är helt enkelt, möt dina rädslor och stanna i dem tills de är kraftlösa. Att förstå utlösande grundfaktorer inom dig är viktigt. Vad hände som skapade denna känslighet? Jag var antagligen barn och gjorde tolkningar från ett infantilt perspektiv? Att skapa förståelse från ett vuxet rationellt tänkande om grundproblemet, kan transformera en trossats. Det kan vi behöva hjälp med, då är hypnosterapi en bra metod. Målet är att lära mig emotionellt hantera allt som kommer i min väg. 

– Att vrida om sitt tänk, fokus och medvetet byta perspektiv, kan vara klurigt, då man normalt är van att vara i sitt ältande och dessutom tror att man inte har kontroll över det. Det finns tekniker för att träna upp det. Målet är att börja fokusera på sådant som får mig att växa och må bra.

-Att jag förstår att andra människors dåliga beteenden inte säger något om mig personligen, eller mitt personliga värde, det säger bara något om den andra personen. Om jag behöver människors gillande och acceptans, då är det smärtsamt om någon suckar åt mina förslag, kritiserar mitt arbete eller ignorerar mig. Om mina känslor blev negligerad när jag var barn, kritiserade och dömda, kommer jag antagligen att bli triggad av liknade situationer som vuxen. Om jag stanna upp och tänka en stund, kanske upptäcker jag att de här negativa personerna har sina egna sår och livsskäl till sitt beteende. Såsom avundsjuka, otillräcklighet, rädsla eller annat. Det finns metoder och tekniker för att skapa mer integritet och inre trygghet. Målet är att förstå att människors negativa beteenden har sin grund i deras eget liv och inte förutsätta att deras beteende handlar om mig.

– Att förlåta och släppa taget. Att förlåta det som varit är att befria framtiden från begränsande bojor.  Om livet är fyllt av bitterhet, ånger, vrede, hat eller annat, kommer det att begränsa mina möjligheter. Att ta nästa steg mot självförverkligande blir svårt. Den här processen kan man förstås behöva hjälp med. Men ett förslag som jag själv arbetat med är att tänka på de positiva delarna den här personen har och endast fokusera på det. Varje dag lägger ner några minuter på det som är bra om personen. Över tid kan känslan förändras. Målet är att befria mig så att jag kommer framåt på min livsväg och inte stagnerar och fylla mig själv med mörker. Det är svårt att se ljuset när man fokuserar på mörkret.

Jag tror att en del människor kan känna igen sig i någon grad av det jag skriver. Jag förstår hur integritet, självrespekt och gränssättning aldrig blev etablerat som naturliga egenskaper eller styrkor under min uppväxt. Jag lärde mig att lyssna, lyda, vara duktiga, noggranna, snälla, ansvarstagande och att anpassa mig, det var så jag fick ett värde och på det sättet utvecklade jag också min (falska)personlighet. Nu behöver jag hitta tillbaka till min inre kärna av autenticitet och helhet. För att nu, som vuxen individ inte stressa sönder mig behöver jag motvikten, en okränkbar kärlek till mig själv. En stark självkontroll och en inflytelserik och okuvlig självtillit, som låter mig följa min sanna livsväg som i sin tur ger styrka till gränssättning, integritet och självrespekt. Den okränkbara kärleken, den autentiska kraften och ett starkt egenvärde finns där under alla lager av självtvivel och andra rädslor. 

Genom att förlösa gamla konflikter, sorger, sår och smärtor kan du hitta mer lugn, tillit och trygghet. Du kan få hjälp på vägen. Genom olika övningar, samtal och tekniker kan du lämna de gamla och släppa fram ditt sanna jag. Hypnosterapi/hypnoanalys är en kort väg till att må bättre.

Låt mig veta om du behöver min hjälp.

Maila: john@jagkraft.se  –

Tack för att du läste! :

John Eriksson