Det går att ta befälet över tankarna.

Tvivel har funnits i omgångar i mitt liv. För mig är det ibland relaterat till arbetet, men finns även i andra delar av livet där fantasin spelat mig ett spratt. Som egen företagare finns alltid pressen att ha en kundstock som genererar lön och betalar kostnader. Några tillfällen genom min hypnoskarriär har jag och tvivlat på de ekonomiska möjligheterna och mig själv om att överleva på mitt arbete. Jag har ställt mig frågor som: Gör jag ett bra jobb, har jag rätt strategi, kan jag överleva på detta, är jag bra på det här, hur uppfattar klienten mig, duger jag, ska jag se mig om efter något annat att göra o.s.v.

Ofta sammanfaller tvivlen med samexisterande händelser som t.ex. sjukdom, negativa omvärldshändelser, högtider som jul, semester, dryga kostnader, stress, meningsskiljaktigheter i relationen eller att av olika skäl inte kunna arbeta. Sällan har tvivlen någon egentlig grund, det uppstår när jag inte har självkontroll. Utan den, löper tankarna fritt inne i fantasins värld och om jag tanklöst ger mig hän, tappar jag helt förnuft och beslutskraft. Där i fantasin skapar jag alla möjliga scenarion om hur saker är och inte är, hur det blir och inte blir. Som veteran i ämnet är jag dock så pass medveten idag, att jag förstår mitt ”tanke error” och låter det inte ta över.

Men ibland, när jag ägnar mig åt mitt inre drama, hamnar jag snabbt i offerläge. krampaktigt håller hjärnan fast bilden och känslan. Hjärnan måste hålla fokus på de som det uppfattar som farligt tills det är åtgärdat, det vill ju skydda mig. Jag vänder och vrider på katastrofbilden/tankarna för att hitta perspektiv som ska ge mig lugn eller en lösning, men det finns inget lugn eller någon lösning i den bilden och förnuftet får inte plats heller. Det blir värre desto mer jag fokuserar på den. Tvivel och oro är nu planterat. Jag har alltså hitta det optimala sättet att få mig att må dåligt ojojoj! Älta ett problem i fantasins värld och det växer.

Idiotsäkert recept om man vill må dåligt: ”dikta upp en dålig upplevelse om något som ska hända i framtiden, som du inte vet något om. Hitta olika situationer i det, som kan gå fel. Älta det många gånger varje dag och gör inga försök att kontakta förnuftet. Försök också få din negativa teori bekräftad av en vän. Se om det finns tecken som kan verifiera dina misstankar. Prata långsamt, häng med huvudet, hoppa över lunchen och prata sönder dina vänner om det. När den dåliga känslan kommer, dubblar snabbt ältande om allt det där dåliga du fantiserat ihop och som du inte vet något om.” Det är ett gångbart recept om man vill må dåligt. Sorry, lite skoj mitt i allvaret.

Så här tänker och gör jag för att släppa taget.
Jag blir medveten om att mina ältande och tvivlande tankar som skapar oro. Det har jag tränat på upprepat, genom att säga till mig själv, bli uppmärksam på om du tappar befälet över dina känslor och stoppa det i tid. Som en uppmaning och påminnelse. På det viset har jag, över tid, skapat en medvetenhet om det.

När jag ältar hopkoket av verklighet och fantasi, kryper oro och tvivel på mig. Det blir en del av mig övertygad om att det dåliga jag tänker kommer att hända. När tanken/känslan infinner sig och jag medvetet ägnar uppmärksamhet på den, då kan jag känna hur det gasar på oron, ältandet och eldar på tvivlet ordentligt. Det är här jag snabbt behöver inta en ”vuxen roll,” om jag kan.

Jag börjar andas medvetet och lugnt. I den vuxna rationella delen vet jag att jag kan tänka förståndigt. Där har jag har mer självkontroll och kan fokusera. Nu tittar jag på problemet, men med samma förhållningssätt som om jag var min egen kloka vuxna. Jag skalar ner problemet till alla dess olika små delar. Istället för att fortsätta fokusera på en enda stor kaotisk katastrof-bild, som endast har till syfte att göra mig medveten om ett problem i framtiden som inte existerar. Den bilden har skrämt upp mig, multiplicerat det med 10 och jag mår skitdåligt, till ingen nytta. Det vill skrämmer mig till att agera. Ja, så uppfattas jag det, men det är trots allt ett skydd. Det undermedvetna är bara en värderingsfri kraft som svarar på mina tankar/bilder.

Ego vs. Sanna självet – (Det känslostyrda barnet vs. Den förnuftiga vuxna)
Min teori är, att Ego är den delen som är konditionerad från barndomen och representerar trossystemet. Ego är mina grundvärderingar på gott och ont. Ego kommunicerar genom tankar och bilder som det erfarenhetsmässigt har etablerat över tid. Det undermedvetna som arbetar i det blinda och måste lita på att informationen som kommer från Ego är äkta. Men, om egot filtrerar mina vuxna upplevelse och intryck av världen idag, genom infantila, traumatiska och gamla negativa emotionella övertygelser och erfarenheter från det förflutna, då blir den emotionella informationen till mitt vuxna fel. Här uppstå konflikt mellan Sanna självet och Ego. De har olika insikter, erfarenheter och förståelse. Det är den konflikten jag behöver förstå och lösa.

Egos emotionella del är barnsligt av naturen, reserverat och naivt och lever genom gamla trossatser från när trossystemet bildades och emotionella övertygelser befästes. Sanna självet kan försätta sig i nuet och är den kloka vuxna delen av psyket som är förnuftigt och rationellt och kan ta bra beslut. Paradoxen är att Ego signalerar fara, medan Sanna självet vet att det finns ingen fara. Kontentan blir att kunskapen som Ego har (omoget, orealistiskt och rädd), ställs mot kunskapen som Sanna självet har (moget, realistiskt och tillitsfull). Vem kommer att vinna? Om jag tror på känslan vinner Ego och jag tappar bort det förnuftiga Sanna självet. Om jag har tillit till mitt rationella förnuftiga vuxna, det Sanna självet, kan jag själv ta befälet och känslorna tonar bort, Ego får då ingen kraft. Nu kan harmoni flöda.

Kan du välja det Sanna självet?

Du välkommen till mig och vi kan tillsammans arbeta för att ändra fokus och hitta en mer hållbar strategi för dig i framtiden. Mail: john@jagkraft.se

Tack för att du läste! 🙂

John Eriksson