Att läka gamla sår och befria sig från falska föreställningar. Tveka inte! Jag har träffat personer med svåra barndomsupplevelser, som med beslutsamhet, personligt ansvarstagande, tillit och tålamod hittat tillbaka till kärlek, kreativitet och glädje…

På min livsresa har jag som alla människor färgats av mina erfarenheter tidigt i uppväxten, på gott och ont. Idag är jag helare än vad jag varit och i framtiden blir jag helare än vad jag är nu. Jag befinner mig i ständig självutveckling. Desto mer jag släpper taget om gamla “sår” och efterhand som jag införlivar mer kärlek, ju närmare mig själv kommer jag och desto tryggare blir jag. Det är verkligt för mig att jag själv måste ta ansvar för min utveckling, även om jag inte kan leva upp till det alla gånger så känner jag till målet och på den resan är jag.

Att vara ärlig och sann med mig själv är en utmaning. Att våga vara autentisk, att leva tillitsfullt och integrerat med mitt sanna jag kan vara knepigt. Jag är medveten om en del av mina brister, rädslor och ibland motsägelsefulla beteenden. Likväl är jag medveten om en del av mina positiva egenskaper. Ibland känns det äkta  medan andra gånger låtsas jag för att inte såra eller eller bli sårad.

Jag inser att en del tidiga upplevelser har begränsat mina möjligheter att känna tillit till min förmåga att kunna göra det jag vill, eller vara den jag vill vara. Jag har inte satt gränser, för jag lärde mig att andra sätter gränser åt mig. Jag har behövde godkännande och bekräftelse från andra för att veta att jag var bra och gjorde rätt. Jag lät bli att ta initiativ, för som barn blev jag alltid nedröstad. Jag slutförde aldrig mina projekt då allt jag gjorde blev kritiserat. Stolthet kunde jag inte känna – jag skulle inte tro att jag var något. Detta blev negativa emotionella ingredienser som blandades ihop i en röra av skam, sorg, självömkan, vrede och rädsla. Ett lågt egenvärde hade etablerat sig. Efterhand hittade jag olika distraktioner för att slippa vara i kontakt med skammen, som var kärnan till mitt låga egenvärde. När jag senare i livet har kommit för nära min skam har flykt- och kamp responsen slagit på och “skyddat” mig.

Jag har insett, på min resa genom “livets brokiga landskap,” att även om jag har hittat mer kärlek och trygghet i mitt liv idag, kommer det förstås att fortsätta bjudas motstånd och svårigheter på resan. Mina egna erfarenheter kan vara en tillgång eller en begränsning. Jag vet redan nu att jag kommer att stöta på manipulationer, sjukdomar, svek, olyckor, dödsfall, orättvisor, kränkningar, kritik, dömande, anklagelser, provokationer m.m. Och runt omkring mig kommer det att finnas krig, svält, våld, övergrepp, missbruk, naturkatastrofer, pandemier, kriminalitet m.m. Det är omöjligt för mig att kontrollera “livets brokiga landskap.”

Hur vill jag förhålla mig? hur kan jag göra och tänka? T.ex: Skapa tillit att jag kan hantera allt som kommer i min väg – Att börja fokusera på sådant som får mig att må bra – Att byta perspektiv och förstå att andra människors dåliga beteenden inte säger något om mitt personliga värde – Att ta hand om de smärtor jag bär på – Att förlåta och släppa taget och mycket annat.

Jag tror de flesta kan känna igen sig i någon grad av det jag skriver. Jag förstår hur integritet och självrespekt aldrig blev etablerat som naturliga egenskaper eller styrkor under uppväxten. Vi lärde oss ofta att vara duktiga, snälla, lydiga, ansvarstagande, vara till lags och att anpassa oss, det var så vi fick ett värde och passade in. För att vi inte ska stressa sönder oss som vuxna, behöver vi nu skapa en motvikt, en okränkbar kärlek till oss själva (när vi mår bra sprider vi det runt om oss). Vi kan förankar en genuin känsla av självkärlek och respekt för den vi är och lära oss att sätta gränser. Det föder integritet och självrespekt. Den okränkbara kärleken och egenvärdet finns redan där under alla lager av självtvivel och rädslor. Det kan vi plocka fram.

Uppdatera dig själv genom att förlösa gamla konflikter, smärtor och falska föreställningar du kan ha om dig själv. Du har eget ansvar för din utveckling, men du kan få hjälp på vägen. Genom olika övningar, verktyg, effektiva frigörande tekniker och insiktsbefrämjande samtal kan du lämna de gamla och släppa fram DIG.

I mitt företag Jagkraft, arbetar jag just med att ta bort eller förändra gamla tankestrukturer och beteendmönster. I tidig uppväxt byggde vi strategier för att överlevna och passa in. De strategierna fungerade väl för det “barnet” vi en gång var, men fungerar inte när vi blivit vuxna. Ofta tvingades vi att följa och lyda, då behövde vi göra våld på oss själva. Detta gör att vi sitter fast i gamla emotionella låsningar.

Är du intresserad och vill veta mer hur jag kan hjälpa dig? Hör av dig till mig på: john@jagkraft.se  – 0706-772115 Eller kommentarsfältet nedan.

Tack för att du läste! 🙂

John