Många personer blir snabbt explosiva och agerar ut ilskna känslor mot sig själva eller andra. Enligt “den spirituelle krigaren” Davidji, kallas det för ego-respons. En bra rubrik på beteendet tycker jag. När egots behov är otillfredsställda eller det känner sig hotat, då kommer rädslor för misslyckande, för otillräcklighet eller att inte känna sig accepterad…

Beteendet är förstås kontraproduktivt. I botten ligger oftast osäkerhet och oprocessade känslor från det förflutna. Följderna kan bli dramatiska, faktiskt katastrofala, både för den som råkar ut för det och den som agerar ut. Framförallt är det väldigt stressande för de personer som finns runt personer med detta beteende, de behöver anpassa sig och tassa runt den “slumrande björnen.” En del personer agerar bara ut mot sig själva, då kallar vi det för självförakt, men det är ju lika illa.

Personen väljer förstås inte detta beteende medvetet. Det är en stark automatisk stressreaktion som triggar självbevarelsedriften och det autonoma nervsystemet aktiveras på samma sätt som vid en “fly och fäkta respons” (när vi befinner oss i fysisk fara). Och det blir omöjligt för personen att göra kloka och medvetna val i den stunden.

Jag har bevittnat det beteendet många gånger ute i samhället, både mot vuxna och barn. Det är förstås extra tråkigt när människor agera så mot ett barn eller reagerar så på ett barn, då barnet blir kränkt, förminskat och skambelagt. Barnet kommer med all säkerhet att bära med sig dessa sår som vuxen. Men jag ser även desperationen och rädslan i den vuxna, som ofta känner sig otillräcklig, vilsen och maktlös i den situationen. De flesta känner djup ånger efteråt, men förstår inte sitt eget beteende. Medan andra tycker att det är rätt, att med alla till buds stående medel tillrättavisa barnet eller vuxna, utan att tänka på följderna. Alla blir saliga på sin egen tro. Men ibland behöver vi vända “glasögonen inåt” och ställa oss själva frågor såsom: Är detta bra, fungerar det, vad blir följderna, mår jag själv bra av det, kan jag göra något annorlunda eller vad vill jag åstadkomma?

Jag träffar många på mottagningen som inte kan hantera sitt humör. Jag har upplevt deras sorg, förtvivlan och desperation över att inte kunna stoppa sig själv och ha självkontroll. Och aldrig finns det ett medvetet val, att skada. Jag vill verkligen hjälpa till att skapa mer balans, självkontroll och självinsikt för de personer som har det så.

Jag vet att några inte tänker på sitt beteende, medan de flesta är medvetna om sin egorespons, att de mår dåligt och vill förändra sig, men tror eller vet inte att det finns hjälp att få. Därför vill jag lyfta problematiken och säga: “det finns hjälp att få.” Och det är inte så komplicerat heller.

Jag vill påminna om att, du som hör av dig till mig har rätt till din sekretess och jag har tystnadsplikt.

På denna länk kan du även läsa inlägget “Panikångest är hemskt! Man kan bli befriad från det.” Länken: http://www.jagkrafthypnos.com/2017/10/01/panikangest-ar-hemskt-man-kan-bli-befriad-fran-det/

Om du vill arbeta med ditt beteende och frigöra dig från vad det nu kan vara, är du välkommen att höra av dig till mig på 0706-772115  –  john@jagkraft.se

Eller så kan du skriva till mig i kommentarsfältet nedan.

Tack för att du läste! 🙂

John