En analogi – Det undermedvetna på ett barn fungerar lite som hårddisken på en dator. Den bryr sig inte om vilken information som kommer in, likt barnet som inte kan filtrera bort det negativa. Föräldern är barnets “filter.” 

En analogi om två sätt att förhålla sig

Jag är dator. Jag blev köpt av en person som inte har en blekaste aning om hur jag fungerade eller vad jag behövde:

Han är stressad, rädd, virrig och förstår inte hur han ska läsa manualen. Han trycka på alla mina knappar, stressar och övertrassera min förmågor och funktioner tills kretsarna glöder och jag  kommer att krascha av utmattning. han kasta mig i golvet när han blir arg och han låter andra fingra på mig. Han skriker till mig och beskyller mig för att inte vara tillräcklig eller duga för hans syfte. Han kladdar på min skärm och smula mat in i mitt tangentbord. Ibland blir han ångerfull och putsar på mig lite, kör ett virusprogram och uppdaterar mig, jag är ju trots allt en investering. Men godheten varar inte länge. Hot och ultimatum haglar, han lägger alla sina tillkortakommanden på mig. Ofta låter han mig vara vaken hela natten, det snurrar i skärmen av alla program som är på, sen på morgonen känner jag mig het som om jag har feber. Jag är ofta sjuk och jag orkar mindre och mindre. Han talar stort och fint om andra datorer men hånar och förminskar mig, varför? Jag gör mitt bästa och jag vill ju att han ska få en fin upplevelse av mig. Jag känner att jag gör mitt bästa men jag duger ändå inte för honom -det är mitt fel allting, tänk om jag gjort annorlunda eller var annorlunda och kunde göra honom glad, om jag varit en Mac istället för en Pc då skulle allt va bra. Mitt liv blev inte bra inte så långt heller, jag har känt mig splittrad hela livet och har ständigt varit under reparation, de har bytt ut massor av delar på mig  -jag känner inte igen mig själv -jag är trött och deppig. Jag är rädd och fylld med ångest och jag hoppar till när någon kommer för nära eller tittar åt mitt håll. Jag har verkligen gjort allt jag kan för att alla ska bli glada. Jag har presterat bra, varit hjälpsam och funnits där för alla som behövt mig men nu orkar jag inte längre SSSSSssssss…..

Jag är dator. Jag blev köpt av en passionerad och datakunnig person:

Han vårdar mig, installerar och programmerar mig på rätt sätt. Han känner till min prestanda och överskrider inte mina förmågor. Han håller mig ren och värdesätter mina tekniska förutsättningar och kunskaper. Han förstår att han inte kan tvinga ur mig information som jag inte har program för, men när jag blir äldre kommer jag att ha det. Han anstränger inte mina funktioner mer än jag klarar av och avreagerar sig aldrig på mig, även om jag felar ibland. Han hotar aldrig med att slänga ut mig eller säger att jag är värdelös för att han själv har personliga begränsningar och känner sig otillräcklig. Han tycker inte om mitt beteende när jag låter och det krånglar, men han visar och säger att han älskar mig iallafall. Han använder förstås lösenord så ingen obehörig kladdar på mig, skyddar mig med från virus och jag får en tjock, vadderad överdragsklädsel när vi går ut. På kvällen stänger han ner alla program och nattar mig så jag inte blir övertrött och brinner upp. Ibland på helgerna när han druckit alkohol, blivit känslosam och tappat grogg på mig, då brukar han säga förlåt. Han vet, att om jag ska vara funktionsduglig under lång tid, pålitlig och stark så behövs både eftertanke omsorg, kunskap, förståelse och kärlek. Och den dagen då jag hamnar på återvinningsstationen, har förhoppningsvis alla mina funktioner använts och jag har lämnat fina budskap och bra information. Jag har kommit till min rätt och gjort min ägare både lycklig och glad. -Då kan jag förnöjd och vilsamt gå mot ättestupan, jag hade ett bra liv :).

Barn är rena när de föds och har ingen medfödd intention att vara till besvär. Om barn skriker eller utrycker sig reaktivt är det ett behov som ej är tillfredsställt. För barnet handlar det om “överlevnad.”

Vi bär ju med oss program och präglingar från barndomsåren på gott och ont förstås. Barn från 0-8 år har inget erfarenhetsfilter (ingen censur) inbyggt ännu, så upplevelser och intryck som repetitivt återkommer blir undermedvetna sanningar i trossystemet. Barnet tar in bra och dålig information okritiskt eftersom barn inte har ett filter som sållar bort det negativa…

Skuld – skam/beläggande och skrämseltaktik i fostrande syfte, talar direkt till barnets egenvärde. Barn har inte eget “förnuft,” eller kan rationellt förstå tolka eller sortera vad det känner. Om en förälder är arg, hotfull, kränkande eller besviken tänker barnet “det måste vara fel på mig -jag är inte bra.”Och i stället blir barnet behagande, hjälpsam och tillags.

Barnet blir skrämt och känner sig dålig. Alltså barnet förstår inte att den vuxna personen överreagerar, känner otillräcklighet och projicerar sin egen “rädsla” på barnet. Barnet har nu en negativ association till ett beteende som säger något om barnet, att när någon i framtiden beter sig med det ansiktsuttrycket den tonen, kroppsspråket i en liknande situation så år det en fara (jag är fel, ful och dum) och fly-fäkta/responsen slår på.

Dessa präglingar och program som har etsats fast i känslokroppen som sanningar under våra tidiga känsliga uppväxtår, är och förblir vår sanning om vi inte ser det och påbörjar en förändring.

Kanske är du mor, dotter, far eller farfar idag. En gång i tiden var du barn och präglades av uppväxtårens omständigheter och som fortfarande kanske påverkar dig negativt. Men så du vet, det går att ändra på.

Detta är vad jag möter varje dag och arbetar med. vill du ha stöd och hjälp, hör av dig till mig på telefon eller mail. 0706-772115  –  john@jagkraft.se

Tack för att du läste! 🙂

John