Två rädslor vi bär med oss från födseln är; rädslan för höga ljud och rädslan för att falla. Alla andra rädslor har vi lärt oss. De två största inlärda rädslorna är rädslan för att bli avvisad och rädslan för det okända. Rädslorna grundläggs i vår uppväxt och blir en del av vårt trossystem. Detta beror till stor del på den beroendeställning vi som barn har till våra föräldrar…

Enkelt uttryckt kan man säga: Om barnet blir avvisat, övergivet eller bortvalt hamnar barnet i det okända. Att bli avvisad betyder fara, faran är att hamna i det okända som barnet inte känner till – att inte ha tillgång till fysisk och emotionell trygghet som hemmet innebär är “farligt” – det är ju i hemmet de basala behoven tillgodses. Hamnar barnet i det “okända” kickar överlevnadsinstinkten in och barnet behöver komma på en strategi för att bli accepterad och “överleva.” Detta sker förstås automatiskt. Människan är en uppfinningsrik överlevare.

Till exempel:

• Om det är en stark känslomässig upplevelse för barnet kan det undermedvetna tränga bort den negativa känslan (bortträngning). Känslan kommer förstås att ligga kvar där i det omedvetna och det krävs mycket energi för att hålla den bortträngd.
• Barnet lär sig att det är inte viktigt eller värdefullt men kontrar med att anpassa sig, “om man är noggrann, duktig, hjälpsam och tar ansvar, då har man rätt att finnas.” 
• Barnet lär sig att vara lyhört för föräldrarnas beteenden, attityder, kroppsspråk och tonläge och förhåller sig därefter. Barnet vill ju inte hamna i samma situation igen.

Rädslan för att bli avvisad eller hamna i det okända gör att barnet behöver vara lyhört och ha fokus på människorna runt omkring sig. Dessa lärdomar tar barnet med sig ut i livet, ända upp i vuxenlivet. På grund av rädslorna som över tid har förstärkts, börjar barnet i vuxen ålder omedvetet begränsa och hindra sig själv genom kontrollbehov, dominans, prestation, perfektionism, pedanteri, anpassning, kravfylldhet, tvångskänslor, överdriven ansvarskänsla o.s.v. Barnet har nu tränat på detta under hela sin uppväxt och blir överkänslig för kritik, dömande, andras förväntningar, vad andra tänker, tycker och gör. Följden blir att “barnet” hela tiden strävar efter att orka mer, arbeta hårdare, bli bättre, bli noggrannare, ta mer ansvar och fortsätta att kompensera med sin överlevnadsstrategi. Måsten, krav och tvång växer sig starkare. Dessa tidiga präglingar är fortfarande aktuella och verkar i det omedvetna. Allt handlar om att slippa bli avvisad (värdelös) och att hamna i det okända (utan kontroll)

Som vuxen fortsätter “barnet” att filtrera allt genom sin överlevnadsstrategi som det kom upp med när det var mellan 0-7 år. Detta är förstås arbetsamt och tar mycket energi. Följderna kan bli oro, stress, spänningar i muskler, rädslor, sömnsvårigheter, otillräcklighetskänslor och ångest som kan utveckla depression och utbrändhet. Många negativa fysiska, emotionella och mentala uttryck kommer ur detta. Alla dessa är sprungna ur den falska sanning barnet lärde om sig själv.

Rädsla är fullt normalt. Alla människor har rädslor. Det jag pratar om är de “obefogade rädslorna” de rädslor som missgynnar och hindrar oss i våra liv.

Vill du bli medveten om och frigöra dina obefogade rädslor, är du välkommen till mig. Genom coachande samtal och hypnos skapar vi en ny medvetenhet, där rädslorna blir mindre i samma takt som du förstår mer både på ett medvetet och undermedvetet plan. Hypnos är väldigt effektivt när det gäller attt frigöra gamla ogynsamma präglingar.

Välkommen att ringa eller maila om du har frågor, 0706-772115  –  john@jagkraft.se

Tack för att du läste 🙂

John