Egot är den totala summan av våra erfarenheter. Många människor har aversion mot sitt eget sätt att tänka, känna och bete sig. Ofta är vi medvetna om att känslan är fel, att tankarna är osanna och reaktionerna fel. Det medvetna och undermedvetna har alltså olika information i sig. Den här problematiken stöter jag på varje dag i mitt arbete…
Vi människor hittar strategier för att klara dessa situationer, känslor och tankar. Vi rättfärdigar det på någotvis eller förtränger det så vi orkar gå vidare och slipper tänka på förändring. Dessa präglingar sitter djup rotat i det undermedvetna. Vi lärde oss något som barn men som vuxen stämmer inte den sanningen längre, då blir det konflikt i oss.
Under en period i mitt liv fick jag höra att jag hade ett starkt rättvisepatos. När jag tittade närmare på detta påstående kunde jag se att det var sant. Ibland blev det en löjlig milimeterrättvisa jag försökte pressa fram, men till ingen nytta alls, jag förstår nu att det var så mitt ego hade lärt sig att det skulle vara.
När jag undersökte var det kom ifrån såg jag i mitt förflutan följande: Där jag växte upp fanns en utebasäng med kiosk. När kioskägaren skulle stänga satt jag och väntade på att få tömma alla papperskorgar runt badplatsen. Som belöning fick jag en full påse med smågodis. Jag hade förtjänat den och gick stolt hem och visade upp den. Inte så smart, då jag hade tre syskon som förstås blev avundsjuka. Det blev bråkigt, jag ville inte bjuda bort mitt godis, det var mitt. Min far tog argt min godispåse och talade om att man ska dela med sig och inte vara så snål som jag var, han delade upp fyra högar så att alla fick av MIN godispåse. Det var kränkande, det var ju jag som hade arbetat mig till den belöningen. Jag var både arg och skamsen, arg för att jag inte fick behålla det själv eller bestämma själv och samtidigt skämdes jag över att jag varit snål mot mina syskon.
En annan gång: Jag sålde dagens nyheter på Söndagar i byn där jag bodde. Jag fick dricks en hel del just denna gång. Min bror sålde också men på andra sidan byn, han fick inte mycket dricks. Min far blandar sig i igen och ryter att vi ska dela lika, men jag vill inte, det är ju mina pengar. Då tar han pengarna och delar dem lika mellan mig och min bror. Så jäkla förnedrande, jag hade ju förtjänat dem. återigen blev jag både arg och skamsen.
Vid ett tillfälle: Jag hade plockat lingon som jag sålde och tjänat 42 kronor. Mor sparade dem till mig. Jag var stolt och glad, jag njöt av mina pengar som skulle växa och bli mer och att jag sen kunde handla något för dem. En dag kommer mor och far hem och de hade köpt en regnjacka till mig, jag blev glad ända tills mor säger att de använt mina pengar till att inhandla regnjackan. Jag vågade inte utrycka min besvikelse med risk för att bli kallad snål. Jag kände ändå skammen över att jag tänkte tanken och jag kände djup besvikelse och ilska, jag kände mig lurad och överkörd.
Mitt ego lärde sig genom dessa upplevelser att det är säkrast för mig att vara rättvis och dela lika annars kan det gå illa, att jag ska tänka på andra och inte bara på mig själv. Det som egot skyddat mig från är skammen, egot har lärt sig och säger att “det är bättre att ha ett “starkt rättvisepatos” och dela lika än att känna skam.”
Hade jag kunnat dela mitt godis, mina pengar och accepterat att de köpte en regnjacka till mig för mina pengar (som jag då tyckte var deras ansvar inte mitt) om jag hade sluppit känna skam, hade då mina känslor, beteenden och tankar reagerat annorlunda när jag blev vuxen? Ja, absolut. Med förståelse, närvaro och kärlek hade min far genom samtal kunnat undvika alla dessa starkt präglande känslor, tankar och beteenden.
Ett auktoritärt beslut, utan pardon med ilsken ton och kränkande kommentarer om att jag var snål och inte delade med mig, var ett snabbt och effektivt sätt att prägla mig negativt som barn. Rättvisepatoset blev en normal tanke/känsla som en undermedveten tvångstanke som växte sig större över tiden tills det var en del av mig, mitt falska ego.
Med liknade erfarenheter, intryck och upplevelser, genom negativa eller positiva känslomässig insikter och förståelser bygger vi vårt “falska ego.” Vi växer upp och blir vuxna, men egot är detsamma, däri ligger problemet (barnet vs. Vuxen). Som Kay polack sa; “du är inte den du tror du är.” Längst där inne finns ditt sanna vibrerande jag, obesudlat, oförlöst och väntar på dig.
Idag har jag arbetat bort mycket av detta patos. Och vet att jag inte behöver dela allt med alla. Jag vet också att föräldrarna levde med den tidens (45 år sedan) föreställningar och okunskap i föräldrapedagogik. Jag älskar min far. Utan dessa erfarenheter hade jag inte haft kunskapen att skrivit dessa rader. Samt är det ju hans förtjänst att jag finns i livet.
Vill du arbeta bort delar av ditt falska ego, hör av dig till mig.
Tack för att du läst! 🙂
John