“Jag bara säger det som kommer” säger Maria, när hon pratar intuitivt. Det handlar om mina ungdomssynder och felval i livet, men också om negativ påverkan från vuxenvärlden. Hon säger det med djup empati och värme…

“Du var som det rena glaset med friskt vatten i, sen kom smuts i glaset och energin stannade upp” förklarar hon. Jag blir förstås nyfiken och vill veta mer. Jag ställer frågor och hon lägger ut texten och förklarar med sina finurliga analogier, till exempel säger hon; “Du är som huset, ibland behöver man ställa upp alla fönster så det blir korsdrag och samatidigt öppna alla kranar så att luftbubblor och rost från rören kan släppa taget.” Ja, så kan det vara. –Men att de flesta människor fixar och underhåller nog bilen bättre än sin egen kropp eller sitt liv- tänker jag. Till slut hamnar jag på “bänken,” det är dags för en ny genomkörare.

Maria berättar att, långt upp på höger “rumphalva” sitter mina tidigare relationer med kvinnor, gammal svartsjuka och besvikelser, fast och oförlösta. Lite lokalbedövning hade inte skadat innan Maria “borrade” in sina starka “akupressurfingra” på stället, yeeak… vad ont det gjorde! Det var mycket skräp som frigjordes. Det kom upp illamående, värme bubblade upp i hela överkroppen, det pulserade och jag ville helst fly därifrån men samtidigt inte, det är ju för det här jag kommer till henne. Det lättade och jag kunde pusta ut, men bara för ett kort ögonblick.

Hon säger att på ena lårets utkant sitter gammal, lagrad ilska, det är knutet till min far. Smärtan när hon trycker till är som att bita aluminiumfolie ner i en håltand, men jag håller ihop och frustar, trots stora ansträngningar gnydde jag faktist lite, aaaj…! Jag kunde inte hålla tyst, när jag tänker efter så kändes det för en kort stund att jag ville gråta, som ett barn, men något höll mig tillbaka. På andra lårets utkant sitter mormor, varför hon sitter där har jag inte klurat ut ännu, jag minns inte att vi hade några kontroverser eller att jag hade många negativa upplevelser med henne, men det kommer säkert till mig. Under och mellan skuldrorna sitter skuld, berättar Maria, det var inte lika smärtsamt på den platsen, jag upplever det som en kittlande, skön smärta som jag verkligen vill befria mig från, som en tyngd lättar och andningen fungerar bättre.

En annan analogi handlar om, att när Maria känner att energin står stilla blir det kallt, inget flöde. Mina fötter är kalla så de har fått mycket uppmärksamhet. Maria säger; “du måste bli kopplad till jorden genom fötterna, som blomman. När du var barn och känslig blev du kritiserad och dömnd, då frös dina känslor till is och du stängde av och in dem, vi måste spola varmt vatten på isen så den smälter, det är de jag gör. Vi är vatten till stor del och vatten kan frysa till is, vara flytande eller förgasas. Jag öppnar upp ditt flöde.” Det är “lysande” klart, jag förstår precis. Vissa människor är kalla, okänsliga och inåtvända, andra är lugna, varma och utåtriktade och människan kan också vara flyktig och svår att få grepp om. Men vi är säkert lite av varje, tror jag.

Jag känner att den här gången börjar kroppen svara riktigt bra på behandlingarna jag fått. även om det emellanåt gör ont så är det en härlig känsla i kroppen efteråt. Det sker förändringar i mig, i små steg och det får mig att vilja ha mer. Jag vill vara som “flytande varmt vatten” och kopplad till jorden. Nästa träff hoppas jag att min kropp är ännu mer öppen för förändring. Det är sååå… spännande.

Tack för att du läst! 🙂

John