Albert Einsteins definition av vansinne; “Dumhet är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat.” Varför gör vi människor om samma sak hela tiden, i tanken, i känslan och vårt beteende. Varför är det så kan man ju undra…?

Till exempel, i en familj kanske någon skäller, kontrollerar, kritiserar och dömmer, trots att det inte ger några goda resultat, det skapar bara obalans. För varje utbrott förväntar man sig ett annat resultat, men resultatet blir detsamma som tidigare. Samma sak händer varje gång personen får motstånd från sin opponent (barnen, partnern m.m.), de reaktiva krafterna sätts i rörelse och opponenten hamnar i affekt, som i sin tur skapar en känsla hos den som kontrollerar‚ av att inte blir hörd, känna sig otillräcklig och att inte tas på allvar. Alla mår dåligt, men fortsätter trots det med samma beteende?. Det blir ett ekorrhjul av negativa känslor som eskalerar i volym och hastighet.

Till slut leverar man varningar, hot och ultimatum, men då växer bara det reaktiva motståndet som skapar avstånd både fysiskt och emotionellt. Det är som att försöka släcka eld med bensin. Men det är klart att man kan kväva en mindre eld med en stor brasa, det händer också, då blir effekten ofta det motsatta (opponenten tystnar, vågar inte svara emot, känner sig oälskad, kränkt, oduglig, ensam, övergiven och tystnar inkapslad i sitt eget “skal”). Varför gör vi samma sak hela tiden och förväntar oss ett annat resultat?

Hur kan man få ett annat resultat?

Vad krävs för att byta strategi?

Vad handlar det här om?

Vad kan efterverkningarna bli?

Kommentera gärna.

Tack för att du läst! 🙂

John