Att läka det förflutna för att finna sitt högre jag. Det är ett arbete som tar lite tid, där man medvetet och aktivt behöver engagemang för att nå resultat. Vi präglas som barn, på gott ont, oftast utan dåliga avsikter. Men vem tar ansvar när vi sen som vuxna står där med…

Begränsande tankar om oss själva, känslor av otillräcklighet eller rädsla för att inte duga? Jo! Det kan vi bara göra själva. Jag vet personligen att det kan vara en tuff och svår resa, men inte så svår att man inte klarar det. Vi måste våga be om och ta emot hjälp. Vi behöver någon att prata med, en vän eller annan närstående, vi behöver helt enkelt våga lyfta upp det som gör ont till ytan och se på det. Det kan vara otäckt men ingen går sönder av det.

Man brukar säga att: “man får inte mer till sig än vad man klarar av.” I min peronliga utvecklingsresa har det varit sant. När jag “grävde” som djupast i mitt förflutna var en del perioder tuffare än andra, men aldrig så svårt att jag inte klarade av det. Över tid märkte jag att mitt sämsta “mående” varade kortare stunder och då vågade jag gå lite djupare osv..

Tidigare i mitt liv var mitt bästa mående sämre än mitt sämsta mående jag har idag, vilket jag förstås är mycket glad för. Och det som ett resultat av insikten att ingen kommer att hjälpa mig om jag själv inte tar ansvar för mitt mående. Synsätt, tankar, värderingar, föreställningar, attityder och beteenden behövde förändras för att jag skulle kunna uppleva mig själv på ett annat sätt. när jag öppnade ögonen för denna förändring, då kom mina budbärare till mig från alla håll. De kom genom möten med människor, böcker, filmer och från mitt inre. Jag sökte förtåelse, kunskap och insikt och det ledde mig vidare, det blev som ett äventyr. Men jag kunde inte tydligt se målet, utan fick ha tillit att livet ledde mig mot ljus och kärlek.

Insikt på insikt fick jag, en del kändes bra men många insikter om mig själv ville jag helst blunda för, men det gick förstås inte, så jag fick lära mig att förlåta mig själv. Jag lärde mig  även att förlåta andra personer jag upplevde bidragit till mitt dåliga mående.

Det är aldrig för sent att börja ta hand om sig och frigöra sig från de gamla bojorna som begränsar, isolerar, och försämrar möjligheten till ett liv i välmående och förnöjsamhet.

“Lycka är att återskapa sig själv”

Tillit skapar självrespekt, självrespekt skapar integritet och kärlek till sig själv. Kärlek ger näring och växtkraft till egenvärde och självbild.

Ta väl hand om dig 🙂

John